assburningbitch

Är trött på all denna snö! nu får det fanimej vara nog med den vita smörjan... eller?
misstro mig inte, JAG HATAR SNÖ PERIODERNA! men på något underligt sätt så måste jag nog säga att det är bra att vi har den denna mörka, och så in i helv*te kalla tidern som vi måste kämpa oss egenom för att komma till den varma, och helt fantastiska sommaren...
hmm, vem försöker jag lura egentligen? sanningen är ju som så att, jag själv, förknippar vintern med de mörka och även mycket sorgsna perioder som vi ALLA ibland tvingas att ta sig egenom... Det kan vara ett brustet hjärta, svek eller förlust. You name it!
Ni som kommer att läsa detta förstår nog vad jag menar när jag säger att det blir som att leva i ett "nötskal" utav sorg och tårar. Man skapar sig som en egen liten illution, om att det på något vis är bättre att gråta. Att på så sätt får man ur sig all sorg?
Ah jo, till en viss del kan jag hålla med om att det är sant. det beror ju självklart också på vad man har varit med om, eller gått egenom.
Men om vi tar ett exempel. Brustna hjärtan? Svek?
Vad är det att gråta över? Vi säger att någon varit dig otrogen och att på så sätt har du blivit hjärte krossad.
"För han/hon var ju faktisk din första kärlek" etc etc.
Men ta dig i kragen och tänk efter nu. Är denna kille/tjej verkligen någon att "hänga i granen"?
Jag påstår inte att det är en vacker upplevelse att bli hjärtekrossad eller att bli sviken. Men det är något som, iaf jag, lärt mig av och som även gjort mig till en starkare människa, och som även fått mig hit jag är idag.
Jag vet att det är svårt. Men ingenting hjälper av att sitta "isolerad" i sin lägenhet och gråta över det.
Vad jag huvudsakligen ville dela med mig av är denna "kalla det vad du vill" här nedan. Det är en text som har gett mig styrka genom sorgsna tider, och jag hoppas att den kan ge lite sol ljus för många andra människor där ute!